Santorini, Grekland

by Pelle Rylander on mars 23, 2014

Santorini

Santorinis säregna skönhet orsakades av en naturkatastrof för 3 600 år sedan. Det var då ön drabbades av ett av historiens allra kraftigaste vulkanutbrott. Utbrottet fick den ursprungliga ön att delas i flera öar som nu sträcker sig runtom och högt över den i huvudsak vattenfyllda jättekrater som uppstod. Och allra pampigast blev huvudön Thira (den som vi menar när vi säger Santorini). Dess sexton kilometer långa och mångfärgade klippkust sträcker sig ståtligt trehundra meter över havet och ger fullkomligt bländade vyer över havet, vulkanen och småöarna nedanför. Solnedgångarna här är sanslöst vackra och minnen för livet.

Fira – en turistmagnet

Allra vackrast är vyerna från öns huvudort, turistmagneten Fira. Gamla staden här är magnifik där den slingrar sig utmed den djärvt sluttande östra kraterväggen som utgör huvudöns berömda klippkust. Ett virrvarr av stensatta gränder utmed kraterväggen kantas av hotell, krogar, butiker, barer och boningshus, de allra flesta kritvita och med blå dörrar enligt klassisk, grekisk modell. Trots de uråldriga dragen är det mesta dock tämligen nybyggt då en svår jordbävning förstörde stora delar av staden 1956.

Under säsongen lägger upp emot ett dussin gigantiska lyxkryssare dagligen till nere i kraterbukten och hundratals turister, främst japanska och amerikanska, tar sig upp från den lilla hamnen i stupets botten till stadens huvudgator uppe på krönet. Många rider på åsnor den kringliga vägen upp, andra ställer sig i den långa kön till linbanan.

Utbudet i Firas butiker är präglade av lyxturismen och många satsar på dyrbara smycken och märkesvaror. För besökare med mer normal reskassa är shoppingutbudet ganska magert. Men att se staden är ett måste och att äta gott här och bo över med fin utsikt en natt eller två är inte oöverkomligt. Den genomsittlige semesterfiraren föredrar dock att bo vid någon av öns stränder och ha Fira som ett av flera utflyktsmål.

De bästa stränderna ligger i söder och öster. Mysiga lägen, men det finns en hake: Santorini är en vulkanö och av det följer att stränderna består av vulkansand. En sand som snabbt blir skållhet under stark sol och som kräver vettiga skodon och liggunderlag. Dessutom, den som är van vid kritvita stränder kan tycka att vulkansanden ser smutsig ut. Många av stränderna på östkusten består av svart sand. Mest exotisk är dock den Röda stranden på öns sydkust. En imponerande syn men att som badare lära sig trivas i det rödbruna stoftet kan ta en stund.

Med hyrbil avverkar vi ett antal av de mest kända stränderna från sydväst till nordost. Först når vi den nämnda Röda stranden som visar sig kräva ett antal gymnastiska övningar i form av klippvandringar om man som vi närmar sig den från öst. Frånsett ett minimalt kaffe- och glasstånd och en tjej som säljer smycken gjorda av strandens röda stenar är här helt oexploaterat. Ett brudpar låter sig fotograferas mot den anslående röda omgivningen.

2_Svindlande-vyer Foto: Apollo

”Oia ser ut som ett vykort”

En bit österut möter vi Sankt George-­stranden med sin svarta lavasand, därefter den lika svarta Perivolos och så charmiga lilla strandsamhället Perissa med lite grönare inslag mot den svarta lavan som sprider sig över den sju kilometer långa stranden. Vi äter lunch på en gemytlig restaurang vid strandkanten och känner att här skulle vi kunna trivas.

Nu har vi nått en bit upp på öns östkust där vi en liten bit längre norrut når stranden Kamari med dekorativt läge nedanför en stor klippa. Här är turistinriktningen tydlig med dykarcentrum, tatuerare och utomhusbiograf. Många skandinaviska charterturister hamnar här.

Strax innan vi når Kamari har vi gjort ett spontanstopp för en lockelse utmed vägen. Art Space ligger inhyst i ett 200 år gammalt brännvinsdestilleri och visar sig vara Greklands till ytan näst största konstgalleri. Dessutom kombineras utställningshallarna med en anläggning – Winery Vinzanto – för framställning av egna, söta viner. Här blir vi varmt välkomnade av anläggningens egen värdinna, Esmeralda, som entusiastiskt guidar oss runt i lokalerna. En kul upplevelse.

Vägarna norrut på Santorinis östkust kantas av vinfält och rader av åldriga, kritvita väderkvarnar. Stränderna här uppe – som Pori – är väldigt steniga och känns inte särskilt inbjudande. Vi kör vidare, nu västerut längst upp i norr, och når snart Oia, den charmiga lilla byn belägen längst ut i norra ändan av den stora vulkankratervägg som utgör Santorinis västkust (och där huvudorten Fira ligger ungefär mitt på). Här är det putsat och fejat med uppklädda åsnor väntande på turister i de vackert stensatta gränderna – hela Oia ser ut som ett vykort. Precis som i stora Fira är aftonstundens solnedgång den största attraktionen. Alla vi tillfälliga besökare flockas i vad som tycks vara resterna av ett uråldrigt utsiktstorn längst ut på en klippa för att se solen gå ner över den fantastiska, vattenfyllda kratern nedanför.

”Santorini – skön och kittlande”

Den som tröttnat på stränder och solnedgångar behöver inte gå sysslolös på Santorini. För den historiskt intresserade finns det en hel del att se. Som Antika Akrotiri – ett grekiskt Pompeji. Staden låg gömd under aska i 3 500 år innan den upptäcktes och började grävas fram på 1960-talet.

Här har man funnit en hel stad med bevarade hus, lerkärl, fresker och världens äldsta vattentoaletter med tillhörande avancerat avloppssystem. De finare konstverken som hittats här finns dock att beskåda på annat håll på ön. Utgrävningen i Akrotiri är numera inneslutet i ett stort hangarliknande bygge, en sorts museum där besökarna kan vandra på spångar mellan den gamla stadens hus och olika kvarter. Anläggningen ligger nära Röda stranden i öns sydvästra hörn. Intresserade bör komplettera med att besöka Museum of Prehistoric Thera i öns huvudstad Fira.

Här finns framför allt flera betagande och välbevarade fresker från utgrävningarna i Akrotiri, föreställande fiskare, kvinnor som boxas (!), djur och mycket mer. Samtliga mycket elegant komponerade och i en sorts vackert blekta, pastellika färger (främst i brunrött, blått och gult). Vi blir helt betagna i den som heter ”Blå apor”. Rörelserna i bilden är så fantastiskt levande, med apor som hoppar och klänger åt alla håll. Målningen skulle kunna ha gjorts i dag, men är alltså 3 600 år gammal.

I Fira finns även sevärda Santozeum, ett museum där 21 av de funna freskerna återskapats mycket naturtroget med hjälp av hypermodern fototeknik.

Santozeum ligger mitt i smeten i Firas turisttäta gamla stad, utmed en av de vackra stensatta gränder som slingrar sig utmed den stupande kraterväggen. Här vimlar det av barer, krogar, småhotell och butiker med smycken och modekläder. En populär turistgrej på ön just nu är fotbehandling i form av levande småfisk. Fira har flera ”fiskspan” där turisterna småskrattande sitter på rad med fötterna i akvarieliknande glasboxar. Vi provar på – och upplevelsen känns lite som ön Santorini själv: skön och kittlande.

(Källa)

Betygsätt detta inlägg

Leave a Comment

Previous post:

Next post: